Ja kunde inte sommna igår, jag låg bara och tänkte på massa annat och till sist var jag inte trött längre, men ja försökte somna endå. När jag väl somnat så drömde jag. Ja drömde att han kom hit men inte för att hälsa på mig, utan nån annan. Men när han såg mig ville han bara vara med mig. Ja var självklart förvånad och fattade ingenting. Ja hade så många frågor att ställa. Varför kom du hit? Varför har du inte hört av dig? Men ja skulle vänta tills vi var ensamma. Av någon anledning satt vi och kolla på tv och en av mina vänner var också där. Han satte sig i sängen men jag satte mig på den andra sidan i en annan säng. Han kollade på mig med en blick som sa att jag skulle sätta mig brevid honom. Men jag satt kvar och kollade på honom som om "varför skulle jag? idot.." Men efter en stund satte jag mig brevid han iaf, såklart. Han kom närmre mig och till sist tog han min hand. Jag kollade på honom som om ja inte förstod nånting men han bara log. Han sa ingenting under hela drömmen, inte ja heller. Sen kommer helt plötsligt Klara in, haha. Hälsar på honom och säger någonting jag inte riktigt förstår vad hon menar, haha. Sen vaknar jag 3 minuter innan alarmet på mobilen går och kommer på att jag kanske satt det fel (som jag ibland brukar) När jag vaknade hade jag dessutom ont i magen och stora påsar under ögonen. Jag kan fortfarande inte förstå varför jag inte kunde sova? Var det bara en slump eller betydde det något? Som natten då du hade bestämt dig för att inte träffa mig längre. Den natten kunde jag knappt sova. Jag vaknade fler gånger under natten men förstod inte varför. varför hade du inte hört av dig som du sa? En anledning hade kunnat vara att du fått ett larm och var tvungen att rycka ut, för så hade fallet varit de andra gångerna du inte hört av dig. Men om det var så den här gången, varför kunde jag då inte sova? Dagen därpå fick jag beskedet. Konstigt nog hade jag på sätt och vis kännt det på mig, utan att veta vad. Kan denna natten ha en liknande betydelse? Kanske, kanske inte, ja bara funderar, varför vet jag inte.

Förstår inte varför han invaderar mina tankar fråns nu och ja förstår inte varför jag tillåter honom? Kanske för att det inte är fråns nu jag kan tänka på honom utan att bli ledsen. Visst känns det forfarande tråkigt att det blev som det blev, men jag kan ändå inte sluta tänka på de bra stunder vi haft och hur lycklig han gjorde mig. Han fick ju faktsit min första kyss, den personen glömmer man ju aldrig sägs de. Jag spekulerar fortfarden i varför det blev som det blev. Jag kan helt enkelt inte tro på vad han sa, varför det var tvunget att bli såhär. Jag kan fundera tills jag blir knäpp. Då slutar jag och försöker få mig själv att inse att, de är lönlöst. Men jag vill ha en förklaring. Jag hatar när folk gör sådär. Men vad jag kommit fram till just nu och vad som känns mest troligt är att det var en vitlögn han gav mig, mer kan jag inte förstå. Han sa trots allt "jag hör av mig om ett tag" men hur definerar man ett tag? en månad, ett halvår, ett år? Eftersom det snart gått två månader så känns de mer som om de va något han sa för att inte göra mig ledsen eller för att kunna bli av med mig så snabbt som möjligt. smart. Sist han slutade höra av sig till mig gick de en månad och sen lyckades vi få kontakt igen, tack vare mig. Denna gången kommer det inte bli så. Jag kommer inte försöka få kontakt med honom om fallet är som sist, att han inte visste om han ville ta kontakt med mig igen, eftersom att han ignoerat mig och därför inte trodde jag ville prata med han igen. Nej denna gången tänker ja inte krypa fram till honom, denna gången får han göra de om han någonsin vill höra av mig igen. Om han sitter där och tror annat, så tror han så fel